Annis87

Hello everyone! Now you all from different countries to read my blog. In the upper left corner you can change the language in which you want. Thanks for visiting:) Peace

Fått skriva av mig om allt från denna mardröms helg..Varning för långt inlägg!

Som sagt i förra inlägget, så har denna helgen varit dom värsta dagarna i mitt liv!

 

Allt började i fredags. Vi har haft annons ute på våra 7,5 månaders valpar på blocket, och dom som skulle ha hanen "Bullen" kom i fredags kväll från Växjö för och hämta honom. Allt gick bra så långt!! Någon gång mellan 20:00 - 20:30 ringer köparna och berätta att dom hade stannat i Hässleholm och släppt ut honom för att få kissa, så tjejen hade släppt ner honom på marken och han hade varit så rädd att han försökt bitta henne så hon hade ryckt åt sig handen och släppt det dom KALLAR koppel, som i själva verket är ett paket snörre, sånt som JAG har på jobb och knytter runt tårt kartongerna :@  Dom hade lettat efter honom i skogen i 1,5 timme utan att hitta honom, sen ringde dom polisen och sen åkte dom hem till Växjö igen. Och lämnar honom ute i kylan alldeles ensam Jag och mina föräldrar blev väldigt oroliga och arga att dom inte hade haft bättre hand om honom. Jag skickade ut efterlysning på Facebook och fick över 600 personer att dela min efterlysning.Gick även med i gruppen "Efterlysta Djur och Husdjurshjälpen" där vi även fick ut efterlysning, många personer i dessa grupper som bodde i närheten eller inte allt för långt ifrån åkte till platsen och började söka efter honom. Många fick syn på honom och var nära att få fatt i presentsnörret som hängde i halsbandet. Men han var jätte rädd och sprang i från människorna. Vi kunde inte ta oss till Hässleholm på fredagen eftersom mina föräldrar hade satt sig och tagit en whiskey & några glas vin. Jag satt hela natten på FB och försökte svara på allas frågor för att kartlägga exakta platsen där han hade försvunnit ifrån. Mc Donalds i Hässleholm var platsen. På lördagen fixade pappa papperna på tiken som skulle säljas denna dag, mamma stanna hemma och tog hand om överlämningen av tiken, medans jag och pappa satt oss i bilen mot Hässleholm! 

 

Vi kom till platsen och började leta och ropa på honom! Människorna som hade varit på plats ända sen tidig morgon, såg honom ca halv timme innan jag och pappa anlände. Sista timmarna var vi fem stycken ute och letade jag, pappa, en släkting och två tjejer från husdjurshjälpen. När jag satt mig i bilen för att värma mig lite, ringde telefonen. Mamma ringde och sa att  Bullen var överkörd, dom som hade kört över honom hade snackat med polis och min mamma, så mamma berätta att dom hade tagit med sig Bullen och var vid macken bara några meter i från där jag var. Jag möte upp mannen och fick se att det var vår hund, vi körde bort till pappas bil och mötte upp pappa och dom andra. Där brast allt för mig kunde inte hålla styr på tårarna längre. Vi alla grätt mer eller mindre. Att allt detta skulle sluta på detta visset, för att idioterna som köpte honom inte kunde ha ett riktigt koppel eller halsband. Halsbandet Bullen hade om halsen var inget vi kallar halsband heller, det var mer som ett stryp halsband fans inget knäppe på det bara en rund läder band dom dratt över huvudet på han. Pappa och vi andra åkte sen hem. 

 

Under tiden vi letat har det varit många som följt sökandet på FB. Där dom NYA ägarna hade läst och allt vi skrivt! 

 

Så här kommeterar pappan!

 Hunden slæpptes INTE utan koppel. Hunden var lugn och snæll. Han skulle rastas vid McDonalds på vægen hem. Nær hunden, med halsband och i koppel, satts ner på marken blev den rædd och høgg efter min dottors hand. Som en reflexhandling drog hon handen åt sig....och hunden stack som en pil. Att hunden blev rædd skyldes troligtvis det faktum at den, trots sin ålder på ca 8 månader, aldrig tidigare hade gått i koppel....Det var ingen idé før oss att stanna, hunden var borta i skogen och kom inte fram. Efter 1½ timma besløt vi att åka, efter att ha læmnat rapport till polisen. Vi kunde bara hoppas att han ble tillræckligt torstig och hungri, så han skulle ta sig fram till någon som då skulle få tag i kopplet. Men de enda som till dess att detta skulle intræffa, skulle kunde få tag på hunden var de tidigare ægare, som tyværr inte ville ta sig ditt, tills dagen efter...dær det var før sent...

 

Så han skyller ifrån sig på oss!! Som sagt tidigare hade mina föräldrar druckit alkohol, därför vi inte kunde köra ditt samma kväll. När pappa läste vad gubben skrivit blev han väldigt ledsen, och han gråter regel aldrig.

 

En av tjejerna som var på plats skrev till honom detta..

: KALLAR DU ETT PRESENTSNÖRE FÖR KOPPEL????? Om man köper en hund har man väl för bövelen med sig ett RIKTIGT koppel!!! Jag var en av dem som sökte efter Bullen HELA dagen...vart var ni?? som hade köpt honom....JAG som aldrig ens träffat Bullen...förrän nu när de var försent grät floder och var helt förtvivlad över att vi inte hann hitta honom förrän de va försent!!! :(Sov Gott vackra Bullen <3 <3 <3

 

Efter denna tjej och min pappa, syster skrivit så svarar gubben så här..

 

Arnbjørn! Som du kanske førstår om du læser min kommentar, så førebrår jag ingen det som hænt. Inte heller det faktum att ni inte kom på kvællen. Jag konstaterar dæremot att den enda chansen att få tag på Bullen var genom ert deltagande, och att chansen hade økat om ni kommit på kvællen..vilket ær ett oomtvistligt faktum - utan att vara en førebråelse. Du skyller inte någon att førklara varfør.....och jag dømer inte någon før deras agerande...Det ær inte min sak att gøra.

Vi har ungefær 140 djur hemma dær vi bor. Jag applikerar behavouristisk psykologi vid inlærning av mina djur. Det ær en annan slags djur, men alla ær vi på en fundamental nivå, djur som mænniskor, uppbyggd efter samma neurobiologiska principer - och vissa paralleller kan dærfør dras.
Mina djur køps in vid tre månaders ålder. Efter jag haft dem ca 2 månader, kommer de utan problem, nær jag kallar. Men bara nær det ær jag som kallar. Innan detta intræffar skulle det næsten var omøjligt att få tag i dem, ifall de rymmer. Det går bara nær de lugnat ner sig, och samtidigt blir tillræckligt hungriga.
Bullen, i den fræmmande miljø han pløtsligt befann sig i, var så pass skræmd, att bara en mænniska som han kænner trygghet hos, skulle kunna få tag på honom. 
Dærfør fanns vi inte i Hæssleholm under lørdagen..det hade inte gjort någon skillnad. Och æven om jag tycker att det var oerhørt snællt av alla som engagerade sig, så anser jag ændå att det var helt spill av deras tid. Det var ju inte frågan om att hitta hunden - vi visste ju var någonstans han var. Och att det var spill av tid visar slutresultatet ju också:((.
Maria Mannfeldt & Linda Jønsson!! ...kopplet spelar i och før sig ingen roll i sammanhanget. Om ni læser min tidigare kommentar ordentlig innan ni går till attack, då førstår ni att kopplet inte hade någonting att gøra med førsvinnandet av Bullen. Men jag ska gærna hær upprepa: Nær min dotter satte ner hunden på marken, høgg han efter hennes hand, och som en ren reflex½handling drog hon handen åt sig...och dærigenom slæpptes hund och koppel. Kopplet var dessutom ett paketband, med en brottstyrka på 20 kg...till en liten hund på under 4 kg???
Vi tycker att det på denna sida har framkommet en stor del konstruktiva kommentarer. Vore bra om æven ni två kunde ta till er en sådan attityd.

 

Så här är en kommentar till honom.'

 

Om hunden nu haft koppel på sig så borde väl din dotter hållt i det när hon satte ner honom, då borde ju han inte kommit så långt , men ett presentsnöre kan ju en chihuahua dra sönder om den blir skrämd!!
en Jack russel är en jakthund och är stark trots att den är liten i storlek.
Man får läsa på om rasen man funderar på att köpa.
Om man ska hämta en hund som man ska köpa ser man väl för fan till att ha med sig allt man kan tänka sig behöva till hemfärd.
Sen att beklaga sig för att han inte gått i koppel och skylla på förra ägare är ju skrämande,då hade ni ju ett val att avstå köpet i såfall.
Ni tog er EN HEL TIMME och leta efter honom .... om det varit din dotter som rymt hade du bara gett en timme av din uppenbarligen dyrbara tid för att hitta henne?
Det var ERT ansvar att leta efter henne inte förra ägarnas och så många andra som kom dit och hjälpte....En stor Eloge till alla som var på plats och hjälpte och till er så hoppas jag att ni skäms och verkligen tänker efter om ni verkligen är djurmänniskor...

 

 Detta är bara några av alla kommentarer. Så hela denna helgen har varit fylld av tårar och ilska. För att dom inte kan ta sitt ansvar som nya ägare och bara lämnar honom åt sitt öde. Men vi har fått hem vår lille påg, så nu kan vi begrava honom i frid. Så nu försöker vi lägga detta bakom oss och gå vidare fast det är svårt. Denna helgen har jag verkligen märkt vilka idioter utan hjärta och känslor det finns. Men även vilka underbara människor det finns, som alla som som var där och speciellt dom två tjejer som var med tills slutet.

 

 

Vila i frid vår älskade påg! Du kommer vara saknad <3

 

Sorry för långt inlägg!

 

 

Söta Ann. Det som har hänt är fruktansvärt och det är inget man önskar att någon ska behöva gå igenom.
Men ingenting kan förändra att det som har hänt har hänt. Det är "skönt" att ni har fått hem honom och kan begrava honom hos er. Men du måste släppa på ilskan någon gång för att hitta tillbaka till dig. Låter superflummigt men nu med detta inlägg har du förklarat för alla hur det gått till och alla vet. Försök att tänka på Bullen med glädje och försök att gå vidare. Ta hand om Molly och Plexus.
Puss och kram hjärtat